William Gedney Bunce

Tidigt liv, familj och utbildning

William Gedney Bunce föddes 1840 i Hartford, Connecticut. Han var son till James M. Bunce och Elizabeth Chester, och hans uppväxtår i Hartford lade grunden för ett liv ägnat åt att betrakta landskapets ljus och former. År 1856 påbörjade han sin formella konstnärliga utbildning under Julius Theodore Busch, en målare från Dresden som hade bosatt sig i Hartford.

Den träning som Bunce genomgick var både stadig och fokuserad. Innan det amerikanska inbördeskriget sökte han vägledning hos landskapsmålaren William Hart. Dessa tidiga lektioner hjälpte till att forma hans blick för den naturliga världen. Senare förde hans studier honom till New York, där han vid Cooper Union-skolan fördjupade sin tekniska förståelse för mediet.

Militärtjänst och tidig karriär

Inbördeskrigets turbulenta år ryckte bort Bunce från ateljén och placerade honom i Unionens tjänst. Han tillbringade två år i det första konnektivikanska kavalleriregementet, där han såg striderna utspela sig i Shenandoah Valley. En skada i benet tvingade honom slutligen att lämna militärtjänsten 1863, en händelse som lämnade honom med en permanent hälta – ett fysiskt minne av hans tid i krigets tjänst.

Efter avskedet flyttade han till New York för att helt kunna ägna sig åt sin konstnärliga skolning. Genom kurser vid Cooper Union-skolan förfinade han sin teknik och fördjupade sin förståelse för mediet. Under sommaren 1864 följde han landskapsmålaren William Hart på en studieresa till Maine. Dessa tidiga år ägnades åt att absorbera ljuset och formerna i det amerikanska landskapet, en förberedelse inför den blick som senare skulle vändas mot den europeiska kontinenten.

Vid 1867 hade han lämnat Amerikas kuster för att studera utomlands. Denna förflyttning markerade början på en lång period av observation i många olika städer, där han genom direkt studier och resor strävade efter en djupare förståelse för sitt hantverk.

Europeiska resor och studioliv

Efter 1867 tillbringade Bunce mer än tio år med att vandra genom Europas städer. Hans tid var uppdelad mellan London, Rom och Paris. I Paris delade han studio med Augustus Saint-Gaudens, en vänskap som skulle komma att bestå under resten av hans liv. Denna studietid var inte begränsad till en enda stil eller plats, då han aktivt sökte sig till specifik vägledning i flera olika länder.

Hans konstnärliga skolning förde honom till olika mästares ateljéer. I Düsseldorf fick han privatlektioner av Andreas Achenbach. Han reste även till Antwerpen för att studera under Paul Jean Clays. Dessa år utomlands gav honom möjligheten att iaktta kontinentens unika ljus och former innan han slutligen återvände till USA.

Återkomsten till Amerika och den venetianska perioden

År 1879, efter tolv år i Europa, återvände Bunce till USA. Han slog sig ner i New York och etablerade en ateljé i Benedick Building på 80 East Washington Square. Denna period markerade ett skifte i hans konstnärliga fokus när han började finna sin plats inom den amerikanska konstscenen. Redan vid 1880 hade hans målningar av de venetianska kanalerna börjat väcka uppmärksamhet tack vare sin unika känsla för färg och komposition.

Ljuset från den venetianska lagunen blev en ständigt närvarande kraft i hans verk. Han tillbringade mycket av sin tid med att resa mellan Venedig och USA, ett rörelsemönster som han upprätthöll ända fram till första världskrigets utbrott. Hans dukar från denna era fångade ofta vattnets stillhet och den särpräglade atmosfären i den italienska staden. Han blev så djupt förknippad med platsen att han betraktades som en fast del av det lokala konstlivet.

• Venedig när natten kommer
• Båtar på en venetiansk lagun
• Venetiansk scen med segelbåtar

Mecenater och professionellt erkännande

Den stillsamma uppskattningen för hans verk växte stadigt i takt med att han rörde sig genom konstkretsarna i New York och Europa. Under 1889, under en vistelse i Biarritz, introducerades han för drottning Victoria, som köpte en av hans landskapsmålningar. Detta möte innebar ett betydande skifte i hans rykte. Hans namn började även dyka upp i kretsarna kring Daniel Cottier och Stanford White, män som rörde sig i samma eleganta rum som hans samtida kollegor.

Hans ställning inom det amerikanska konstlivet cementerades genom flera formella utnämningar. År 1898 blev han antagen till American Academy of Arts and Letters. Senare, år 1907, valdes han till ordinarie medlem i National Academy of Design, efter att först ha utsetts till associerad medlem 1902. Dessa medlemskap speglade en karriär som hade funnit sin fasta punkt mellan Venedigs kanaler och ateljéerna i New York.

De sista åren och hans bortgång

År 1908 lämnade Bunce New York och dess rastlösa puls för att återvända till sin födelseort, Hartford. Han slog sig ner i huset hos sin syster och svåger, där han uppförde en ny ateljé för att kunna fortsätta sitt skapande. Denna fristad gav honom möjligheten att fortsätta måla i den stad där hans liv en gång hade tagit sin början.

Hans liv fick dock ett abrupt slut år 1916. Mitt i ett gatokorsande blev han träffad av en bil och omkom – en av de första sådana tragiska olyckorna i Hartford. Sju år efter hans bortgång arrangerades en retrospektiv utställning med hans verk på Milch Gallery i New York.