Cornelia Scheffer

Tidigt liv, familj och utbildning

Cornelia Scheffer föddes i Paris, Frankrike, den 29 juli 1830, och trädde in i en värld som djupt präglats av den kreativa anden hos hennes far, konstnären Ary Scheffer. Hennes tidiga år tillbringades långt borta från huvudstadens livliga gator, då hon initialt uppfostrades i landsbygdens lugn. Denna tidiga avskildhet avbröts när hon fyllde sex år, då hon lämnades i sin farmors omsorg, Cornelia Scheffer-Lamme.

I takt med att hon växte blev dragningskraften från faderns yrkeskallelse en oundviklig del av hennes dagliga liv. Hon tillbringade mycket av sin tid inom väggarna i hans ateljé på rue Chaptal, i det livfulla distriktet Nouvelle Athènes. I detta hörn av Paris var atmosfären mättad av konstnärlig närvaro och rörelsen från många skapare. Det var här, bland verktygen och ljuset i hennes fars arbetsrum, som den unga Cornelia började absorbera de nyanser av design och form som skulle komma att definiera hennes egen väg som konstnär och formgivare.

Konstnärlig karriär och uppdrag

Hennes händer var lika skickliga på att forma lera och sten som de var på att föra en penna. Cornelia fann sin kallelse i de delikata konstformerna teckning, keramik och skulptur, och arbetade ofta inom den kreativa atmosfären i sin fars ateljé. Hon besatt en särskild talang för att fånga likheten hos betydelsefulla personer och skapade flera byster som gav faderns och författaren Goethes anletsdrag liv i tre dimensioner. Utöver dessa originalskulpturer strävade hon efter att bevara sin familjs visuella arv genom att framställa kopior av sin fars målningar, där hon översatte hans penseldrag till mediet målad sten.

År 1845 tog hennes liv en ny vändning när hon gifte sig med René Marjolin, en kirurg vid hôpital Sainte-Marguerite. Trots kraven från hennes familjeliv förblev hennes kreativa anda aktiv. Under 1860-talet riktade hon sin uppmärksamhet mot design av olika kärl. Dessa keramiska föremål var så anmärkningsvärda att Édouard Manet valde att lägga till sina egna blommotiv på dem, vilket skapade en sammansmältning av deras distinkta konstnärliga uttryck. Hennes arbete var inte enbart dekorativt; det var en dialog mellan form och ornament.

Ett av hennes mest betydelsefulla bidrag till den offentliga konsten föddes ur en önskan att hedra hennes fars minne. När de förslag som lades fram för ett monument över honom i Dordrecht ansågs sakna tillräcklig livfullhet, tog Cornelia saken i egna händer. Tillsammans med skulptören Joseph Mezzara utformade hon ett monument som strävade efter att fånga hans sanna väsen. Trots att hon på grund av sjukdom inte kunde närvara vid invigningen 1862, förblev verket en djupgående prestation i hennes karriär.

Var man kan se verken idag

Arvet efter Cornelia Scheffer finns bevarat i flera betydelsefulla samlingar, ofta sammanvävt med hennes familjs historia och hennes koppling till Nederländerna. Dordrechts Museum har en viktig roll i detta avseende, då det rymmer ett av hennes verk. Denna institution fungerar även som ett arkiv för mycket av hennes fars produktion, då hon lämnade flera av hans verk till museet och därmed säkerställde att deras gemensamma historia förblir sammanflätad inom samma väggar.

Utöver samlingarna i Dordrecht kan ett antal av hennes egna verk återfinnas i samma museum, vilket ger betraktaren möjlighet att se hennes hand i samspel med de föremål hon bevarat från sin fars ateljé. Hennes närvaro i konstvärlden känns även i Rotterdam, där vissa av hennes verk finns i Boijmans Van Beuningen Museum. Dessa samlingar erbjuder en möjlighet att möta spåren av hennes liv som skulptör, målare och formgivare genom de objekt hon skapade och de verk hon valde att lämna efter sig.