Figur und Hochbahn – Ett möte mellan Van Gogh och Fetting

Rainer Fetting är en konstnär vars verk ofta väcker frågor om självkännande och mänsklig existens. Hans konstnärliga resa började långt innan han nådde Berlins konstakademi, där han studerade under Hans Jaenisch. Istället för traditionella utbildningsvägar valde Fetting en praktisk trälarlighet som målare och scenograf vid Landesbühne Niedersachsen – en erfarenhet som skulle forma hans konstnärliga syn på världen och dess komplexitet. Detta tidiga möte med hantverkets disciplin och teaterns dramatik gav honom grundläggande kunskaper om form, plats och berättelse – element som senare skulle bli kärnan i hans konstnärliga uttryck. Det var i Berlin 1970-talet som Fetting verkligen hittade sin egen konstnärliga identitet inom den blomstrande ungdomskulturen och motkulturen kring Moritzplatz. Där tillsammans med andra unga konstnärer grundades Galerie am Moritzplatz, vilket blev en viktig plats för utvecklingen av neoexpressionismen i Tyskland. Gruppen inkluderade även Salomé och Helmut Middendorf och deras konstverk präglades av ett intensivt engagemang för samhällsfrågor och en återgång till figurativ måleri efter årens abstrakta experiment. Detta fokus på mänsklig gestalt och känslor är något som Fetting skulle bära med sig genom hela sin karriär och som manifesteras särskilt tydligt i verk som ”Figur und Hochbahn”. ”Figur und Hochbahn”, ett mästerverk av Rainer Fetting, är ett exempel på neoexpressionismen – en konstnärlig rörelse som uppstod på 1980-talet och karakteriserades av ett kraftfullt och ofta pessimistiskt uttryck för mänskliga känslor och erfarenheter. Fetting använde sig av en teknik där färger appliceras direkt på duken utan mellanlag, vilket skapar ett tjockt och dynamiskt lager som fångar ljusets reflektioner och skuggorna på ett sätt som är unikt för denna stil. Detta kontrastrika färgspel förstärks ytterligare av användningen av stora skala och komplexa komposisjoner – egenskaper som ofta återfinns i verk från neoexpressionismen och som syftar till att skapa en känsla av närvaro och intensivitet hos betraktaren. Verket är inspirerat av Vincent van Goghs konstnärliga vision och återspeglar hans fascination för människans plats i naturen och hans förmåga att fånga ögonblickets skönhet och komplexitet. Fetting hämtar inspiration från både klassisk och samtida konsthistoria och använder sig av ett språk som är lika direkt som det är poetiskt för att förmedla sina känslor och tankar till publiken. ”Figur und Hochbahn” är inte bara en tekniskt imponerande målning utan också ett psykologiskt porträtt av människan – dess längtan efter mening och dess kamp mot lidande och död. Detta tema är något som återkommer i många verk från neoexpressionismen och som fortsätter att fascinera konstnärer och kritiker än idag. För att skapa denna atmosfäriska bild använde Fetting sig av ett speciellt måleriteknik där färger appliceras direkt på duken utan mellanlag, vilket skapar ett tjockt och dynamiskt lager som fångar ljusets reflektioner och skuggorna på ett sätt som är unikt för denna stil. Detta kontrastrika färgspel förstärks ytterligare av användningen av stora skala och komplexa komposisjoner – egenskaper som ofta återfinns i verk från neoexpressionismen och syftar till att skapa en känsla av närvaro och intensivitet hos betraktaren. Resultatet är ett mästerverk som väcker frågor om människans natur och dess relation till världen omkring oss.