Handmålad olja på duk i din valda storlek och ram, tillverkad efter beställning av våra konstnärer. ( Byt till tryckta exemplar
Byt till digital bildförsäljning)
Välj bland våra förinställda storlekar som motsvarar konstverkets ursprungliga proportioner.
Du kan ange egna mått för att passa en specifik ram eller yta. Om den valda storleken inte matchar originalbildens proportioner kommer vi antingen att beskära konstverket eller utöka målningen med ytterligare handmålade element. En digital skiss skickas till dig för godkännande innan produktionen påbörjas.
Observera att förhandsvisningen på skärmen inte återspeglar den faktiska beskärningen eller utökningen. Endast skissen visar den slutgiltiga kompositionen korrekt.
Även om anpassade storlekar är möjliga, rekommenderar vi att du väljer en dimension från den fördefinierade listan för att bevara originalproportionerna.
Leverans över hela världen () på 3–4 veckor istället för standard 5 veckor. (25 september). Inga kompromisser med kvaliteten.
After my sleeping
Reproduktionsstorlek
Max Ernst’s “After My Sleeping,” painted in 1958, isn't merely a depiction of a beach at night; it’s an invitation to delve into the subconscious mind—a cornerstone of Surrealist philosophy and artistic practice. Created during Ernst’s prolific period following World War II, this artwork embodies the anxieties and aspirations of a generation grappling with trauma and yearning for liberation from oppressive ideologies.
Ernst’s signature style—characterized by meticulous detail juxtaposed with deliberate abstraction—is evident in “After My Sleeping.” He employed a technique known as “automatism,” a method championed by André Breton, the founder of Surrealism. This involved suppressing conscious thought and allowing subconscious impulses to guide the artist's hand onto the canvas. The resulting image is imbued with an unsettling beauty, reflecting the unpredictable nature of dreams.
The painting’s symbolism resonates deeply within Surrealist iconography. Two birds dominate the composition—one perched prominently on the left side, another soaring towards the right—representing freedom and aspiration, yet simultaneously hinting at vulnerability and fragility. Scattered books symbolize knowledge and contemplation, suggesting a quest for understanding amidst the chaos of the subconscious. The desolate beach itself embodies isolation and silence, mirroring the inner landscape of the dreamer.
Surrealism emerged in the wake of World War II as a reaction against rationalism and fascism. Artists sought to bypass logic and reason, tapping into primal instincts and irrational fantasies—a deliberate defiance of the dominant cultural forces of the time. Ernst's work reflects this spirit of rebellion, articulating the psychological scars inflicted by conflict while simultaneously celebrating the transformative power of imagination.
"After My Sleeping" captivates viewers with its unsettling blend of serenity and apprehension. The muted palette—dominated by blues and browns—creates a mood of melancholic contemplation, mirroring the dreamer’s disorientation. Yet, amidst this darkness lies an undeniable sense of wonder—a recognition that even in moments of profound anxiety, beauty persists, reminding us of the boundless potential for creativity and self-discovery.
Max Ernst, född Maximilian Maria Ernst den 2 april 1891 i Brühl, och död den 1 april 1976 i Paris, var en tysk målare, grafiker och skulptör som verkade inom både dadaismen och surrealismen. Hans konstnärsbana var inte en traditionell akademisk väg utan snarare en självständig utforskning driven av filosofiska funderingar, psykologisk fascination och en djup misstro mot samhällets normer. Ernsts far, en lärare för döva och en amatörmålare, lade grunden till hans konstintresse genom att både ge honom en ömhet för världen och en rebellisk inställning mot etablerade auktoriteter. Denna tidiga dualitet skulle prägla hela hans konstnärliga vision.
Ernsts studier vid Bonn universitet – omfattande filosofi, konsthistoria, litteratur, psykologi och psykiatri – var inte bara intellektuella sysslor utan snarare fundamentala element som djupt påverkade hans senare verk. Han var inte bara intresserad av *hur* man målar; han brottades med *varför*. Denna intellektuella nyfikenhet ledde honom till att möta de banbrytande verken av Picasso, Van Gogh och Gauguin vid Sonderbund-utställningen i Köln 1912 – en händelse som omedelbart förändrade hans konstnärliga bana. Fröet till modernismen var sått.
Första världskrigets katastrof utgjorde en vändpunkt i Ernsts liv. Hans erfarenheter som soldat på både öst- och västfronten lämnade honom djupt traumatiserad, vilket framkallade en djup misstro mot etablerade ordningar och en längtan efter nya former av expression. Denna desillusionering fann fruktbar grund i den uppstigande dadaismen, som han omfamnade helhjärtat efter sin återkomst till Köln 1918. Tillsammans med Hans Arp – en livslång vän och samarbetare – blev Ernst en central figur i Kölns dada-grupp, som avvisade traditionella konstnärliga konventioner och omfamnade absurditet, slump och anti-rationalitet.
Dada var dock bara ett steg på vägen. I de tidiga 1920-talet emigrerade Ernst till Paris och anslöt sig till Surrealistkretsen, ledd av André Breton. Detta markerade en övergång mot utforskandet av drömmarnas värld, det omedvetna sinnet och den irrationella. Påverkade av Sigmund Freuds psykoanalytiska teorier sökte Ernst att låsa upp de dolda djupen i mänsklig erfarenhet genom sin konst. Han var inte intresserad av att skildra verkligheten som den såg ut utan snarare av att avslöja de underliggande psykologiska krafterna som formade den.
Ernsts konstnärliga innovation sträckte sig bortom ämnesval; han var en skoningslös experimentator med teknik. Han tog inte bara befintliga metoder – han uppfann nya. Kanske hans mest kända bidrag är frottage, en process att gnugga pencil eller kol på texturerade ytor för att skapa oväntade och suggestiva bilder. Denna teknik, född ur ett ögonblick av tristess under observationen av träets ådring, tillät Ernst att komma åt det omedvetna och generera former som trotsade medveten kontroll. Nära relaterat var grattage, där färg skrapas över duken för att avslöja de underliggande lagren.
Han behärksade också collage, att sammanställa olika element – bilder från tidningar, vetenskapliga illustrationer – i surrealistiska kompositioner som utmanade konventionella föreställningar om representation. Dessa tekniker var inte bara stilval – de var integrerade i hans utforskning av det omedvetna och hans strävan efter att störta traditionella konstnärliga gränser. Hans målningar präglas ofta av återkommande symboliska bilder: fåglar (särskilt hans alter ego Loplop), ödsliga landskap, oroande sammansättningar och en genomträngande känsla av mysterium.
Utbrottet av andra världskriget tvingade Ernst att fly Europa och söka skydd i USA. Han fortsatte att måla och experimentera med nya tekniker under sin exil, och återvände till Frankrike efter kriget där han var aktiv fram till sin död den 1 april 1976 i Paris.
Max Ernsts bidrag till Dada och Surrealismen var inget annat än banbrytande. Han utmanade konstnärliga normer, grävde djupare in sig i det omedvetna sinnet och uppfann innovativa tekniker som fortsätter att inspirera konstnärer idag. Han var inte bara en målare; han var en utforskare, en provocerare och en visionär som utvidgade konstens gränser själva.
1891 - 1976 , Tyskland