Konstverket som visas på denna sida skyddas av upphovsrättslagen, vilket innebär att vi inte lagligt kan skapa eller sälja en identisk reproduktion. Detta skydd upprätthålls genom internationella avtal såsom den Bernkonventionen och genom nationella lagar, inklusive de som fastställs av Amerikansk upphovsrättslag – Titel 17. Alla rättigheter förbehållna. Återgivning av konstverk är förbjuden utan skriftligt tillstånd från WahooArt.
Denna metod följer fullt ut upphovsrättsliga regler eftersom den inte innebär kopiering eller duplicering av det skyddade konstverket. Istället är det en kreativ nytolkning – en ny målning som är influerad av originalet men inte identisk med det.
Giclée- eller canvasprint av museumskvalitet med snabb produktion och flexibla ytbehandlingsalternativ. (
Beställ handmålad reproduktion Byt till digital bild)
Välj bland våra förinställda storlekar som motsvarar konstverkets ursprungliga proportioner.
Ange den bredd och höjd du behöver för att passa din ram eller vägg. Ett tryck kan endast beskäras, aldrig göras större än originalbilden, vilket innebär att ett format med en annan proportion leder till att en del av bilden går förlorad. Vi skickar en digital mockup för godkännande innan vi påbörjar tryckningen. Bilden som visas på denna sida visar inte den faktiska beskärningen — det är endast mockuppen som gör det.
Leverans över hela världen () på 2 veckor istället för standard 4/5 veckor. (10 november)
Triptych, maj – juni, 1973 a
Storlek på reproduktion
Francis Bacons *triptych, may - june, 1973 a* är inte bara en målning; det är en visceral utforskning av sorg, minne och den fragmenterade mänskliga tillståndet. Skapad i skuggan av sin älskades tragiska självmord, George Dyer, står detta verk som ett av Bacons mest djupt berörande och personligt uttryck. Det är en del av en serie på tre triptycher – betecknade ‘a’, ‘b’ och ‘c’ – var och en som hanterar konsekvenserna av Dyers död 1971. Målningen fångar inte bara ett ögonblick utan snarare den långvariga effekten av förlusten, en sorg som genomsyrade hela hans konstnärliga produktion.
I hjärtat av *triptych, may - june, 1973 a* finner vi en ensam figur, sittande inom vad som framstår som en utsmyckad dörr eller arkitektonisk recess. Detta är inte en representation av fysisk plats utan snarare en psykologisk – dörren fungerar mindre som en ingång och mer som ett begränsande ramverk. Figuren är målad med Bacons signaturförvrängning, vilket framhäver hennes sårbarhet och isolering. Den nära perspektivvinkeln förstärker denna känsla av klaustrofobi och inre oro. Även om kompositionen i sig verkar enkel, ligger dess kraft i förmågan att förmedla djupgående känslomässig vikt genom minimala element.
Bacons stil är omedelbart igenkännbar för sin råa energi och uttrycksfulla penseldrag. *Triptych, may - june, 1973 a* exemplifierar detta perfekt. Oljan appliceras med en tjock impasto, vilket skapar en texturerad yta som verkar vandra med känslor. Paletten domineras av djupa röda och bruna toner – färger ofta associerade med blod, förfall och inre ångest – emellertid är det inte bara dessa färger som utmärker denna målning. Starka accenter av vitt och grått definierar formen men betonar också figurens sårbarhet. Linjer finns, som markerar kanter, men de skapar inte en känsla av ordning; snarare bidrar de till den övergripande känslan av instabilitet och fragmentering.
Målningen dateras till 1973 och är oåtskillig kopplad till Bacons personliga tragedi. George Dyers självmord berörde artisten djupt, och dessa verk var, som Bacon själv beskrev det, ett försök till “exorcism” – ett sätt att konfrontera och bearbeta sin överväldigande sorg och skuld. Dörren kan tolkas symboliskt som en tröskel mellan liv och död, eller kanske som en representation av minnets begränsningar själva. Figuren sittandes i dörröppningen framkallar en känsla av att vara fången, både fysiskt och psykologiskt. Denna känsla förstärks ytterligare genom den dystra färgpaletten och de intensiva penseldragen.
*Triptych, may - june, 1973 a* är inte en lätt målning att betrakta. Den är obekväm, störande och djupt berörande. Bacon presenterar oss inte med tröst eller lösning; istället visar han oss den råa, okulterade sanningen om mänsklig sårbarhet inför förlust. Verket kvarstår som ett viktigt bidrag till Bacons oeuvre och ett testamente till hans skoningslösa utforskning av de mörkare aspekterna av den mänskliga psykiken. Det är en påminnelse om att även i konstens mest intensiva uttryck kan sorg, ensamhet och rädslan för döden vara centrala teman.
Guiden till "Triptych, maj – juni, 1973 a" är konstverkets Faktablad för elever-sida – ett utskrivbart faktablad som visar konstverket tillsammans med dess bildtext, källhänvisning och identitetstabell (konstnär, datum, medium, originalstorlek, samling).
Inom Expressionistic Realism-rörelsen har "Triptych, maj – juni, 1973 a" en Ikonisk popularitetsnivå.
Med tanke på dess Jordnära färger rekommenderas "Triptych, maj – juni, 1973 a" för ett Vardagsrummet.
Francis Bacon föddes den 28 oktober 1909 i Dublin, Irland. Han växte upp i ett hus på den irländska landsbygden, som son till en hästkapplöpningstränare. Hans barndom präglades av fysiska kamp; han led av svår astma, ett tillstånd som ofta gjorde själva andningen till en mödosam uppgift. Under sina yngre år upplevde han även en känsla av instängdhet, och han mindes hur en hushållerska under långa perioder låste in honom i mörka skåp. Denna känsla av kvävning, kombinerad med den fruktan som familjemedlemmar kände när de gömde sig i låsta rum under den irländska revolutionsperioden, lämnade ett bestående avtryck på hans tidiga år.
Hans utbildning var till stor del privat, med privatlärare i hemmet snarare än i ett traditionellt klassrum. Denna okonventionella uppväxt innebar att han aldrig följde den vanliga vägen genom en lärlingsutbildning på en konstskola. Vid sexton års ålder drevs hans ungdomliga rastlöshet honom att lämna hemmet på den irländska landsbygden för att söka lyckan i London. Han anlände till staden vid sjutton års ålder och överlevde på ett underhåll från sin mor medan han navigerade genom det urbana livets komplexitet.
Vid slutet av 1920-talet var Bacon en man i ständig rörelse. Han drev genom gatorna i London, Berlin och Paris och levde ett liv som ofta var lika rastlöst som de städer han befolkade. Han slog sig ner i London 1928 och fann sig mitt i stadens bohemiska kretsar. Det var en period av vandring och överlevnad, präglad av en rastlös energi när han rörde sig mellan dessa europeiska nav. Han levde på ett underhåll från sin mor och tog sig av olika småjobb för att få ekonomin att gå ihop.
Under dessa år var hans yrkesliv knutet till inredningsdesign och dekoration. Han tillbringade mycket av sin tid med att arbeta med texturer och former, där han skapade strukturerade objekt för andras hem. Men ett avgörande ögonblick uppenbarade sig under en resa till Paris i slutet av 1920-talet. Han besökte en utställning med Picassos verk, och synen av dem förändrade hans riktning helt. Sättet som Picasso hanterade den mänskliga formen på – genom att behandla den som något organiskt och benliknande – erbjöd honom ett nytt sätt att se på världen. Han beslutade sig för att lämna designen bakom sig för att istället ägna sig åt måleriet, ett val som skulle komma att definiera resten av hans liv.
Innan världen lärde känna honom som målare, tillbringade Bacon sina tidiga yrkesår som inredningsdesigner och dekoratör. Detta var en praktisk och strukturerad period i hans liv, som stod i skarp kontrast till de turbulenta år han tillbringade drivande genom London, Berlin och Paris. Han följde inte den traditionella konstnärsvägen, utan hoppade helt över både konstskolor och formella lärlingsutbildningar. Istället var han en självlärd man som lärde sig genom direkt observation och det hantverksmässiga arbetet med att forma fysiska rum.
Hans arbete inom design var långt ifrån obetydligt. Han bidrog till sin tids estetik genom att skapa Royal Wilton-mattor med abstrakta motiv. Hans känsla för form sträckte sig till en mängd olika hushållsartiklar och möbler, inklusive fotpallar i kalvskinn, cocktailhyllor och rumsavskiljare. Han designade även stolar, där han ofta använde rörstål och glas för att skapa silhuetter som kändes moderna och geometriska. Dessa tidiga år gav honom en djup förståelse för struktur och hur objekt tar plats i ett rum.
Denna bakgrund inom dekoration lämnade ett bestående avtryck på hans senare förhållningssätt till duken. De geometriska formerna och de arkitektoniska ramarna som han en gång byggde för levande rum, förvandlades så småningom till de transparenta burar och spatiala strukturer som skulle komma att definiera hans målningar. Han rörde sig från att designa de fysiska miljöer som människor befolkade, till att skapa de psykologiska rum som fångade hans motiv. Även när han övergav designen för penseln, levde känslan av konstruktion kvar.
Francis Bacons förhållningssätt till duken var både fysiskt och direkt. Han arbetade med oljefärger och stora penslar, och applicerade färgen på ett sätt som kändes tungt och omedelbart. Hans färgval var ofta utsmetade och våldsamma, avsedda att skala bort varje känsla av dekorativ komfort. Genom denna metod skapade han figurativa bilder som uttryckte en djup känsla av isolering, brutalitet och terror. Han strävade inte efter det polerade slutresultatet i traditionellt porträttmåleri, utan föredrog istället att fånga den råa sensationen av att vara levande och sårbar.
För att organisera dessa intensiva känslor använde han ofta ett specifikt strukturellt grepp. Han tillämpade ett kubiskt, arkitektoniskt inramningssystem känt som en rumsram. Dessa geometriska konstruktioner fungerade som transparenta burar som fångade hans motiv inom ett definierat, ofta klaustrofobiskt, rum. Genom att placera figurer inuti dessa rigida strukturer kunde han koncentrera bilden och tvinga betraktaren att konfrontera motivets isolering. Denna teknik hjälpte honom att röra sig bort från enkelt berättande och istället fokusera på den viscerala kraften i den mänskliga formen.
Han fann också ett sätt att använda traditionell religiös bildspråk utan trons tyngd. Han utnyttjade konceptet med korsfästelsen som en armatur, ett strukturellt stöd som han kunde hänga specifika sensationer av lidande på. Detta gjorde det möjligt för honom att utforska det mänskliga tillståndet genom en lins av fysiskt och psykiskt lidande. Hans verk vilade ofta på dessa skelettliknande ramverk för att bära tyngden av hans förvrängda och förvridna figurer.
Francis Bacons konst upplevdes ofta som ett sätt att bearbeta den tunga och oroande atmosfären under mitten av det tjugonde århundradet. År 1945 ställde han ut Three Studies for Figures at the Base of a Crucifixion, ett verk som kom att cementera hans rykte. Han använde inte korsfästelsen för religiös hängivenhet, utan snarare som en strukturell stomme för att fästa sensationer av lidande. Han var fascinerad av hur den mänskliga formen kunde förvrängas för att uttrycka existensens råa verklighet, och han vände sig ofta till Eadweard Muybridges studier av rörelse för att förstå hur kroppen rör sig och bryts isär.
Hans fascination för skriket blev en återkommande del av hans visuella språk. Han fann en specifik sorts skräck i det skrikande ansiktet i Sergei Eisensteins film Battleship Potemkin, och han översatte denna viscerala reaktion till duken. Detta nådde sin kulmen i hans serie verk känd som The Screaming Popes, skapad mellan 1949 och mitten av 1950-talet. I dessa målningar tog han den värdiga auktoriteten från Velázquez Portrait of Pope Innocent X och klädde av den, för att förvandla påvegestalten till ett mardrömslikt spöke av hysterisk terror.
1909 - 1992 , Irland
Discover the transformative power of premium abstract oil paintings. WahooArt offers bespoke, hand-painted masterpieces and expert art consultation to elevate luxury interiors with unmatched craftsmanship, authenticity, and global delivery.
Förhandsvisa
Skicka
Dela
Visa detaljer
Guide
Ladda ner
Liknande objekt
Röntgen
Bildspel
Frågor och svar
Statistik
Visa mer
Glasalternativet är endast tillgängligt i storlekar under 110 cm.
