Konstverket som visas på denna sida skyddas av upphovsrättslagen, vilket innebär att vi inte lagligt kan skapa eller sälja en identisk reproduktion. Detta skydd upprätthålls genom internationella avtal såsom den Bernkonventionen och genom nationella lagar, inklusive de som fastställs av Amerikansk upphovsrättslag – Titel 17. Alla rättigheter förbehållna. Återgivning av konstverk är förbjuden utan skriftligt tillstånd från WahooArt.
Denna metod följer fullt ut upphovsrättsliga regler eftersom den inte innebär kopiering eller duplicering av det skyddade konstverket. Istället är det en kreativ nytolkning – en ny målning som är influerad av originalet men inte identisk med det.
Giclée- eller canvasprint av museumskvalitet med snabb produktion och flexibla ytbehandlingsalternativ. (
Beställ handmålad reproduktion Byt till digital bild)
Välj bland våra förinställda storlekar som motsvarar konstverkets ursprungliga proportioner.
Ange den bredd och höjd du behöver för att passa din ram eller vägg. Ett tryck kan endast beskäras, aldrig göras större än originalbilden, vilket innebär att ett format med en annan proportion leder till att en del av bilden går förlorad. Vi skickar en digital mockup för godkännande innan vi påbörjar tryckningen. Bilden som visas på denna sida visar inte den faktiska beskärningen — det är endast mockuppen som gör det.
Leverans över hela världen () på 2 veckor istället för standard 4/5 veckor. (10 november)
Sphinx
Storlek på reproduktion
Francis Bacon's *Sphinx*, painted in stark black and white, is not merely a portrait; it’s an excavation of the human psyche rendered with brutal honesty. The image depicts a figure – undeniably male, yet profoundly unsettling – seated before what appears to be a window or perhaps a screen, his face a mask of intense, almost unbearable anguish. This work, created by Bacon during a period marked by profound artistic experimentation and emotional turmoil, embodies the core tenets of his style: a relentless exploration of human vulnerability and the grotesque. The painting’s power lies not in idealized beauty but in its unflinching portrayal of existential dread.
Painted during the 1960s, *Sphinx* reflects the anxieties and disillusionment prevalent in post-war Britain – a period marked by social upheaval, psychological distress, and a growing sense of alienation. The ‘sphinx’ itself is a potent symbol, representing ancient wisdom, mystery, and ultimately, mortality. Bacon's figure embodies this timeless struggle with questions of existence, rendered with a particularly modern intensity. The unsettling gaze suggests a confrontation with the void, a recognition of our own insignificance in the face of an indifferent universe. The lack of specific context – the window, the screen – further enhances the painting’s ambiguity, inviting viewers to project their own fears and anxieties onto the image.
*Sphinx* is a profoundly disturbing yet undeniably captivating work. It exemplifies Bacon's ability to tap into primal human emotions – fear, loneliness, despair – with an almost unbearable directness. This painting’s enduring appeal lies in its honesty and refusal to offer easy answers. It’s a testament to Bacon’s genius that he could transform such raw emotion into something both unsettling and profoundly beautiful. A reproduction of *Sphinx* offers a powerful addition to any collection, inviting contemplation on the darker aspects of human experience and solidifying Bacon's place as one of the 20th century’s most significant artists.
"Sphinx" av Francis Bacon har en Dramatic atmosfär och rekommenderas för ett Living Room. Stämningen är vad verket tillför det omgivande rummet.
Bakom "Sphinx" står Francis Bacon och Expressionist Abstraction-rörelsen.
"Sphinx" skapades av Francis Bacon, född i Irland, inom Expressionist Abstraction-rörelsen. Konstnärens ursprung knyter verket till Expressionist Abstraction så som det utövades av konstnärer från Irland.
Francis Bacon föddes den 28 oktober 1909 i Dublin, Irland. Han växte upp i ett hus på den irländska landsbygden, som son till en hästkapplöpningstränare. Hans barndom präglades av fysiska kamp; han led av svår astma, ett tillstånd som ofta gjorde själva andningen till en mödosam uppgift. Under sina yngre år upplevde han även en känsla av instängdhet, och han mindes hur en hushållerska under långa perioder låste in honom i mörka skåp. Denna känsla av kvävning, kombinerad med den fruktan som familjemedlemmar kände när de gömde sig i låsta rum under den irländska revolutionsperioden, lämnade ett bestående avtryck på hans tidiga år.
Hans utbildning var till stor del privat, med privatlärare i hemmet snarare än i ett traditionellt klassrum. Denna okonventionella uppväxt innebar att han aldrig följde den vanliga vägen genom en lärlingsutbildning på en konstskola. Vid sexton års ålder drevs hans ungdomliga rastlöshet honom att lämna hemmet på den irländska landsbygden för att söka lyckan i London. Han anlände till staden vid sjutton års ålder och överlevde på ett underhåll från sin mor medan han navigerade genom det urbana livets komplexitet.
Vid slutet av 1920-talet var Bacon en man i ständig rörelse. Han drev genom gatorna i London, Berlin och Paris och levde ett liv som ofta var lika rastlöst som de städer han befolkade. Han slog sig ner i London 1928 och fann sig mitt i stadens bohemiska kretsar. Det var en period av vandring och överlevnad, präglad av en rastlös energi när han rörde sig mellan dessa europeiska nav. Han levde på ett underhåll från sin mor och tog sig av olika småjobb för att få ekonomin att gå ihop.
Under dessa år var hans yrkesliv knutet till inredningsdesign och dekoration. Han tillbringade mycket av sin tid med att arbeta med texturer och former, där han skapade strukturerade objekt för andras hem. Men ett avgörande ögonblick uppenbarade sig under en resa till Paris i slutet av 1920-talet. Han besökte en utställning med Picassos verk, och synen av dem förändrade hans riktning helt. Sättet som Picasso hanterade den mänskliga formen på – genom att behandla den som något organiskt och benliknande – erbjöd honom ett nytt sätt att se på världen. Han beslutade sig för att lämna designen bakom sig för att istället ägna sig åt måleriet, ett val som skulle komma att definiera resten av hans liv.
Innan världen lärde känna honom som målare, tillbringade Bacon sina tidiga yrkesår som inredningsdesigner och dekoratör. Detta var en praktisk och strukturerad period i hans liv, som stod i skarp kontrast till de turbulenta år han tillbringade drivande genom London, Berlin och Paris. Han följde inte den traditionella konstnärsvägen, utan hoppade helt över både konstskolor och formella lärlingsutbildningar. Istället var han en självlärd man som lärde sig genom direkt observation och det hantverksmässiga arbetet med att forma fysiska rum.
Hans arbete inom design var långt ifrån obetydligt. Han bidrog till sin tids estetik genom att skapa Royal Wilton-mattor med abstrakta motiv. Hans känsla för form sträckte sig till en mängd olika hushållsartiklar och möbler, inklusive fotpallar i kalvskinn, cocktailhyllor och rumsavskiljare. Han designade även stolar, där han ofta använde rörstål och glas för att skapa silhuetter som kändes moderna och geometriska. Dessa tidiga år gav honom en djup förståelse för struktur och hur objekt tar plats i ett rum.
Denna bakgrund inom dekoration lämnade ett bestående avtryck på hans senare förhållningssätt till duken. De geometriska formerna och de arkitektoniska ramarna som han en gång byggde för levande rum, förvandlades så småningom till de transparenta burar och spatiala strukturer som skulle komma att definiera hans målningar. Han rörde sig från att designa de fysiska miljöer som människor befolkade, till att skapa de psykologiska rum som fångade hans motiv. Även när han övergav designen för penseln, levde känslan av konstruktion kvar.
Francis Bacons förhållningssätt till duken var både fysiskt och direkt. Han arbetade med oljefärger och stora penslar, och applicerade färgen på ett sätt som kändes tungt och omedelbart. Hans färgval var ofta utsmetade och våldsamma, avsedda att skala bort varje känsla av dekorativ komfort. Genom denna metod skapade han figurativa bilder som uttryckte en djup känsla av isolering, brutalitet och terror. Han strävade inte efter det polerade slutresultatet i traditionellt porträttmåleri, utan föredrog istället att fånga den råa sensationen av att vara levande och sårbar.
För att organisera dessa intensiva känslor använde han ofta ett specifikt strukturellt grepp. Han tillämpade ett kubiskt, arkitektoniskt inramningssystem känt som en rumsram. Dessa geometriska konstruktioner fungerade som transparenta burar som fångade hans motiv inom ett definierat, ofta klaustrofobiskt, rum. Genom att placera figurer inuti dessa rigida strukturer kunde han koncentrera bilden och tvinga betraktaren att konfrontera motivets isolering. Denna teknik hjälpte honom att röra sig bort från enkelt berättande och istället fokusera på den viscerala kraften i den mänskliga formen.
Han fann också ett sätt att använda traditionell religiös bildspråk utan trons tyngd. Han utnyttjade konceptet med korsfästelsen som en armatur, ett strukturellt stöd som han kunde hänga specifika sensationer av lidande på. Detta gjorde det möjligt för honom att utforska det mänskliga tillståndet genom en lins av fysiskt och psykiskt lidande. Hans verk vilade ofta på dessa skelettliknande ramverk för att bära tyngden av hans förvrängda och förvridna figurer.
Francis Bacons konst upplevdes ofta som ett sätt att bearbeta den tunga och oroande atmosfären under mitten av det tjugonde århundradet. År 1945 ställde han ut Three Studies for Figures at the Base of a Crucifixion, ett verk som kom att cementera hans rykte. Han använde inte korsfästelsen för religiös hängivenhet, utan snarare som en strukturell stomme för att fästa sensationer av lidande. Han var fascinerad av hur den mänskliga formen kunde förvrängas för att uttrycka existensens råa verklighet, och han vände sig ofta till Eadweard Muybridges studier av rörelse för att förstå hur kroppen rör sig och bryts isär.
Hans fascination för skriket blev en återkommande del av hans visuella språk. Han fann en specifik sorts skräck i det skrikande ansiktet i Sergei Eisensteins film Battleship Potemkin, och han översatte denna viscerala reaktion till duken. Detta nådde sin kulmen i hans serie verk känd som The Screaming Popes, skapad mellan 1949 och mitten av 1950-talet. I dessa målningar tog han den värdiga auktoriteten från Velázquez Portrait of Pope Innocent X och klädde av den, för att förvandla påvegestalten till ett mardrömslikt spöke av hysterisk terror.
1909 - 1992 , Irland
Master the nuances of Giclée printing with our expert guide. Discover how pigment-based inks and museum-grade substrates create fade-resistant, high-fidelity art reproductions designed for discerning collectors seeking unparalleled quality and longevity.
Förhandsvisa
Skicka
Dela
Visa detaljer
Guide
Ladda ner
Liknande objekt
Röntgen
Bildspel
Frågor och svar
Statistik
Visa mer
Glasalternativet är endast tillgängligt i storlekar under 110 cm.
